TILLSAMMANS MOT SEGER!

 

Efter att ha kommit över Vedrans lilla pik sken Dubo plötsligt upp igen. Han tyckte sig se någon som han kände på caféet så han gick bort till personen i fråga och knackade honom lite förläget på axeln. Dock hade han misstagit sig och han vände tillbaka till bordet med vemod i hjärtat. Vedran försökte hålla masken.

 

Intervjun kom nu in på semifinalen som stundade för de båda. Real möter Spel i en rafflande semifinal, förmodligen den bästa som kommer att ha spelats i Lisebergs historia, och för Lokomotiv stundade Café. Hur kände de båda bröderna inför semifinalerna?

 

Återigen var det Dubravko som tog till ordet.

 

"Efter 6-0 vinsten mot Lyckohjul är självförtroendet på topp i Real. Vi har haft en väldigt tuff säsong men jag har en bra känsla att vi kan sluta på topp. Vi får inte sluta tro. ”At the end of a storm, there’s a golden sky” (You’ll Never Walk Alone)."

 

Dubo sken upp och tänkte på de fina, såväl som inspirerande, orden som han precis hade yttrat. Jag tänkte för mig själv, hur skulle Vedran kontra på detta?

 

"Det känns bra! började Vedran och fortsatte. Jag blev faktiskt extra taggad idag (läs tisdag 13/8) eftersom jag blev kontaktad av Micha och tillfrågad att spela med Real mot Biljett på söndag. Så nu blir det två oerhört viktiga matcher på några dagar där vi förhoppningsvis ska göra fansen, ledningen men framförallt oss själva, stolta. Om nu Lokomotiv, mot all förmodan skulle förlora (vilket de sedermera inte gjorde då de segrade mot Café med 2-0), så beror det med största sannolikhet på att lagets största stjärna bara hade Real i tankarna."

Vedran började som alla vet sin proffskarriär i Real FF sommaren 2011. Med en magisk insats mot Spel då Real vann med 4-1 stod Vedran för en av de bästa insatserna i Lisebergsfotbollens historia. Söndag den 18/8 skulle han alltså återigen visa att han är en Realprodukt i den viktiga matchen mot Biljett. 

Men vilken, eller vilka, var de två spelarnas starka såväl som svaga sidor på planen? Jag frågade de båda och svaren jag fick kanske inte var helt sanningsenliga.

Vedran gav ett ganska långt svar på frågan vilket jag här citerar:

 

"Okej om vi börjar med svagheterna då. Han är inte speciellt stark i duellerna och kan ofta framstå som lite småmesig när vi ryker ihop på träningar och han studsar iväg som en fluga mot min avslappnade axel. Jag skulle inte heller vilja säga att han är speciellt snabb, mer långsam faktiskt, och lite tjock (helt seriöst inte för att vara elak men tänk på det nästa gång han spelar). Men hans nog absolut största svaghet skulle jag säga är hans hybris. När den drar igång då försöker han dribbla fyra spelare och tror han är Ronaldo, vilket i 99% av fallen, resulterar i att han tappar boll och måste rusha tillbaka och glidtackla fult.

 

Det jag skulle vilja ge honom en eloge för är hans fina framspelningar och speluppfattningen."

Inte mycket av det som Dubo beskrevs vara på planen har jag (Micha) upptäckt. Och man får med ärlighet säga att Dubo beskrev sin brors svaga och starka sidor på ett mer respektfullt och kärleksfullt sätt.

 

"Vedrans svagheter måste ju vara tempoväxlingarna. De existerar ju inte ens! Han starka sidor måste vara att han har en bra passningsfot, spelförståelse, stort hjärta och visat sig vara en jäkel på frisparkar."

 

Efter det svaret ställde sig Vedran upp, gick fram till sin bror och gav honom en kram. Man kunde även höra ett litet "förlåt" viskas.

Fortsättning följer...