Atletico FF i final! Real och Olympique satsar på att följa samma spår!
Real FF - 2 steg från paradise
Real FF är i semifinal igen efter att gått obesegrade i gruppspelet och återigen erövrat förstaplatsen i serien. Den där förstaplatsen som inte gick att nå förra året, men nu är man 2 steg från paradise, återigen.
Man kan säga att laget genom åren fått ta emot mycket skit, båda på och utanför planen. Att man blitt sparkad runt några gånger som en del måste bli för att fatta vad som betyder nåt. Det som betyder något; lagsammanhållningen, kämpaglödet, guldet. Jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än. Real FF anno 2014 har mycket mer att ge. För en lång, lång tid har Real väntat att få spela i finalen igen. Och kanske är det så att man först måste genom skam, man måste genom drömmar. Man måste dö några gånger där ute på fotbollsplanen, offra allt för sina lagkamrater, innan man riktigt kan leva. Vet man inte hur det är att förlora glömmer man till slut bort hur det känns att vinna.
Inför finalen mot Lyckohjul för 2 år sedan berättade en spelare följande för mig:
”Dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn för att komma tidigt till matcherna på Heden.
Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm. Men jag vågar drömma om guld mot Lyckohjul i finalen.”
Och seger mot Lyckohjul blev det när man krossade motståndet med 3-0, drömmen om guld var uppnådd.
Jag har för övrigt ett tidigt minne av Lisebergsfotbollen för fyra år sedan. Minnet inbegrep Vedran Tepsic, då spelare i Real FF. Han somnade bakom sina nya solglasögon där ute på Hedens fotbollsplaner. Han drömde att han inte behövde nån och när han vakna satt en lapp i hans panna där det stod:
"Nu vet du allt om ingenting, din jävla sopa”.
Vem som satt dit lappen på Vedran vet jag inte. Men det jag idag vet är desto viktigare. Vedran är en spelare som alltid ger allt vad han har ute på fotbollsplanen, som står upp för sina lagkamrater, allra mest för sin bror Dubravko.
En uppmaning till spelarna i Real: Säg aldrig att drömmen är förbi. Nej, säg att ni är fria till slut fast ni vet att hälften av de som kämpar går under. Hälften av de som älskar exploderar. Visa kärlek och låt er talang få explodera på Hedens och Valhallas fotbollsplaner. Tillsammans mot seger 2014!
/Micha
