TILLSAMMANS MOT SEGER!

Innan bröderna Tepsic var tvungna att åka hem (maten hade blivit klar) så hann vi avsluta intervjun. Jag frågade de båda bröderna vad dem skulle ge för löfte om lagen skulle vinna finalerna i år.

"Jag bjuder Tobbe Bui på en öl." Sa Vedran och fortsatte. "Fast Isaac Mintz är skyldig mig två redan, så Isaac du kan ge en till Tobbe och en till mig så är vi kvitt. Eller nej, ge mig båda så ger jag Tobbe en av dom. Det ser bättre ut."

 

Dubravko himlade med ögonen.

 

"Matchvinnaren kan få mina sjukt snygga fotbollsskor!" sade Dubravko med ett skratt. (Då Real senare åkte ut på straffar mot Schpel så fick Dubo behålla sina Umbro-skor.)

Fanns det då något bröderna ville berätta mer om fotbollen eller livet i allmänt?

 

"Må bästa lag vinna." Sa Vedran och satte bestämt ner sin kopp med varm choklad. "Grattis Dubo till Årets Lisebergare. Livet är bra!"

 

Och för första gången under intervjun var Dubo den som i sitt svar framstod som mindre ödmjuk.

"Tror jag och Tobias Bui kommer bilda Lisebergsfotbollens vassaste anfall nästa år och de sista matcherna denna säsong. Bara så ni vet."

 

Vedrans mobil ringde. Det var brödernas pappa som stod utanför med Audin för att hämta upp sina söner. Medan de ställde undan sina koppar så ställde jag den sista frågan för dagen. Om bröderna fick åka på ett träningsläger i framtiden, till vilken destination hade de velat spendera en vecka med spelarna i Real och Lokomotiv?

"Bratislava. Motivering är ej nödvändig." Sa Vedran. "Kroatien." Avslutade Dubravko.

Intervjun kom nu in på den/de spelare som imponerat mest på bröderna i år. Återigen tog Dubo till orda.

 

"I Real så måste jag säga David Fhager. Måste ha en passningsprocent på 100% denna säsongen. Underbar spelare att ha i laget. I Lokomotiv är de Anton Björkgren som imponerat mest. Utvecklats något enormt! Speciellt på att nicka."

Vedran nickade instämmande och fyllde i.

 

"Inte Johan Fransson i Lokomotivs mål i alla fall. Men kanske David Fhager eller Adam Khalif från Real som båda är fruktansvärt ödmjuka och kommit att bli väldigt viktiga ikoner för laget denna säsong."

 

Och jag kunde inte annat än hålla med. Adam Khalif har under säsongen blommat ut till ren Chiellini-klass och David Fhager är kanske den spelare i hela Lisebergsfotbollen som haft den högsta lägstanivån match efter match. Jag undrade om inte bröderna hade något lite mer pinsamt att berätta om varandra. Dubo hänvisade här till sin "broderliga tystnadsplikt", något som inte Vedran gjorde.

 

"Han älskar att ställa sig och baka kladdkaka och/eller chokladbollar mitt i natten, för att sedan äta tre eller fyra stycken och sen däcka. Han brukar också lägga dom på en plastbricka under sängen så inte jag ska sno dom under natten. Och han har själv sagt att det första han gör när han vaknar på morgonen, innan han ens öppnat ögonen, är att sträcka ner armen under sängen och ta sig en jävel på morgonen. Sjukt?"

 

Lite sjukt måhända, men ack så bohemskt.

 

Under den tidiga söndagsmorgonen tog Real FF en viktig seger inför semifinalen mot Schpel då man segrade mot Biljett med 3-0.

 

Real FF hade inför matchen säkrat andraplatsen i serien efter att Schpel dagen innan lämnat WO mot Attraktion. Deras WO innebar inte bara en andraplats för Real, utan också att Tobias Bui kunde knipa skytteligasegern efter ett nytt mål och assist mot Biljett.

 

Matchen inleddes i ett högt tempo, och Biljett ska ha en stor eloge som kom dit och spelade matchen. Laget spelade smart och det dröjde till strax innan halvtidsvilan som Andres Monar i Real FF kunde ge laget ledningen. Med en säkert placerad boll bakom Biljetts målvakt kunde Realspelarna gå in i paus med 1-0 i ryggen.

 

I andra halvlek fortsatte Real att spela sitt spel. 2-0 gjordes av Christoffer Edvardsson, som var en jätte i anfallet, och som är inne i ett "sinnessjukt" målstim. 3-0 följde därefter och det var Tobias Bui som kunde göra det förlösande målet som innebar en seger för honom i skytteligan. Något som vi hoppas att han tar med sig in i semifinalen. Lagets mittfält, trots att man inte spelat en hel match tillsammans tidigare, gjorde en helgjuten insats och lyckades begränsa Biljetts oerhört duktiga spelare Johan Patriksson i sitt spel.

 

 

+++ Frida Petersson. Lagets viktigaste supporter. Dyker alltid upp på matcherna och visar sitt stöd!

 

 

++ Anfallet. Tre av lagets anfallare gjorde mål. En av dem vann skytteligan. Sådant betyder mycket inför en stundande semifinal.

 

+ Försvarsspelet. Vedran, Simon och Bill gjorde en utmärkt insats i försvarsspelet och Jacob höll nollan återigen.

 

 

På onsdag väntar Schpel i en viktig semifinal på Valhalla IP klockan 20.00. För att gå segrande ur striden behöver FF Ditt stöd!

 

Tillsammans mot seger 2013!

Med ett nytt mål och en ny assist i den sista seriematchen mot Biljett vann Real FFs egen Tobias Bui Lisebergsfotbollens skytteliga 2013. 6 mål och 5 assist blev det totalt för Tobbe och han har alltså varit direkt inblandad i 11 av lagets mål i år.

 

Vi fick en kort pratstund med Tobbe efter matchen och detta var vad han hade att säga:

 

 

Efter det att Vedran satt sig ned efter att ha kramat om sin bror kom vi in på frågan vilken som hade varit respektive broders bästa match för säsongen. Vedran tänkte efter en kort stund och gav sedan ett ganska ödmjukt svar.

 

"Matchen mot Vakt CK i spöregnet. Det var köttigt och roligt. Tycker jag gjorde en bra insats trots att vi förlorade. Det var Anton som fixade straffen och frisparken som dom gjorde mål på om jag inte minns fel. Anton Björkgren alltså. På BK Äteriet. Läget Anton?"

Jag blev konfunderad när Vedran valde ut den enda förlustmatchen som sin bästa match för säsongen. Jag hoppades att Dubravko skulle ge mig ett bättre svar.

 

"Min bästa match måste varit mot Lyckohjul senast. Fick lite Mandzukic vibbar faktiskt. Snygga nedtagningar och framspelningar. Sedan fick jag ju också komma med i målprotokollet vilket alltid är trevligt."

 

Matchen mot Lyckohjul. En match som Real FF vann med hela 6-0. En match där Dubravko hade blommat ut fullständigt. Han var överallt på planen och gav sig in i alla möjliga situationer. Minns jag inte fel så satt Vedran med på läktaren och hejade fram sin bror med stolthet i blicken. Och så var det det där med stolthet. Vilket hade egentligen varit brödernas stoltaste ögonblick i Lisebergsfotbollen?

Återigen gav Vedran mig ett svar som fick mig att tänka efter. FF-lagen har inte ställts på så många prövningar under åren, i slutändan har man nästan varje gång gått segrande. Hur skulle det egentligen kännas om man vände en viktig match, låt oss säga en semifinal eller rent av en final, från underläge till seger?

 

"Alltså jag har typ aldrig varit speciellt stolt. Vi på Fast Food är så vana vid att vinna så allt annat är bara oacceptabelt och att vinna har på något sätt blivit standard. Skulle vara kul att kanske ligga under med två mål någon gång och vända till 3-2. En sådan sak hade gjort mig stolt."

 

Vedran vände blicken mot sin bror och inväntade hans svar. Runt om på caféet hördes småprat och kaffekopparna gav ifrån sig klirr i olika tonarter. Det hade börjat regna ute.

 

"Mitt stoltaste ögonblick var när man fick se de mäktiga fastfoodsupportrarna tända bengalerna på Vallhalla IP förra året och man kunde känna doften av seger."

 

Två bröder. Så lika på många sätt, men så olika på desto fler.

 

Efter att ha kommit över Vedrans lilla pik sken Dubo plötsligt upp igen. Han tyckte sig se någon som han kände på caféet så han gick bort till personen i fråga och knackade honom lite förläget på axeln. Dock hade han misstagit sig och han vände tillbaka till bordet med vemod i hjärtat. Vedran försökte hålla masken.

 

Intervjun kom nu in på semifinalen som stundade för de båda. Real möter Spel i en rafflande semifinal, förmodligen den bästa som kommer att ha spelats i Lisebergs historia, och för Lokomotiv stundade Café. Hur kände de båda bröderna inför semifinalerna?

 

Återigen var det Dubravko som tog till ordet.

 

"Efter 6-0 vinsten mot Lyckohjul är självförtroendet på topp i Real. Vi har haft en väldigt tuff säsong men jag har en bra känsla att vi kan sluta på topp. Vi får inte sluta tro. ”At the end of a storm, there’s a golden sky” (You’ll Never Walk Alone)."

 

Dubo sken upp och tänkte på de fina, såväl som inspirerande, orden som han precis hade yttrat. Jag tänkte för mig själv, hur skulle Vedran kontra på detta?

 

"Det känns bra! började Vedran och fortsatte. Jag blev faktiskt extra taggad idag (läs tisdag 13/8) eftersom jag blev kontaktad av Micha och tillfrågad att spela med Real mot Biljett på söndag. Så nu blir det två oerhört viktiga matcher på några dagar där vi förhoppningsvis ska göra fansen, ledningen men framförallt oss själva, stolta. Om nu Lokomotiv, mot all förmodan skulle förlora (vilket de sedermera inte gjorde då de segrade mot Café med 2-0), så beror det med största sannolikhet på att lagets största stjärna bara hade Real i tankarna."

Vedran började som alla vet sin proffskarriär i Real FF sommaren 2011. Med en magisk insats mot Spel då Real vann med 4-1 stod Vedran för en av de bästa insatserna i Lisebergsfotbollens historia. Söndag den 18/8 skulle han alltså återigen visa att han är en Realprodukt i den viktiga matchen mot Biljett. 

Men vilken, eller vilka, var de två spelarnas starka såväl som svaga sidor på planen? Jag frågade de båda och svaren jag fick kanske inte var helt sanningsenliga.

Vedran gav ett ganska långt svar på frågan vilket jag här citerar:

 

"Okej om vi börjar med svagheterna då. Han är inte speciellt stark i duellerna och kan ofta framstå som lite småmesig när vi ryker ihop på träningar och han studsar iväg som en fluga mot min avslappnade axel. Jag skulle inte heller vilja säga att han är speciellt snabb, mer långsam faktiskt, och lite tjock (helt seriöst inte för att vara elak men tänk på det nästa gång han spelar). Men hans nog absolut största svaghet skulle jag säga är hans hybris. När den drar igång då försöker han dribbla fyra spelare och tror han är Ronaldo, vilket i 99% av fallen, resulterar i att han tappar boll och måste rusha tillbaka och glidtackla fult.

 

Det jag skulle vilja ge honom en eloge för är hans fina framspelningar och speluppfattningen."

Inte mycket av det som Dubo beskrevs vara på planen har jag (Micha) upptäckt. Och man får med ärlighet säga att Dubo beskrev sin brors svaga och starka sidor på ett mer respektfullt och kärleksfullt sätt.

 

"Vedrans svagheter måste ju vara tempoväxlingarna. De existerar ju inte ens! Han starka sidor måste vara att han har en bra passningsfot, spelförståelse, stort hjärta och visat sig vara en jäkel på frisparkar."

 

Efter det svaret ställde sig Vedran upp, gick fram till sin bror och gav honom en kram. Man kunde även höra ett litet "förlåt" viskas.

Fortsättning följer...

 

 

Matchen startade i ett lågt tempo men Lokomotiv tog tag i taktpinnen från minut ett. Man märkte dock under matchens gång att Lokomotivspelarna sparade på krafterna till finalen och att man spelade lite på halvfart. Men varför slita ut sig när årets största match återstår?

 

Målen kom till efter fasta situationer där Andreas "Sune" Medbo och Christoffer Edvardsson gjorde var sitt "Drogba-mål" med huvudet (nästan identiska med målen i Champions Leaguefinalen förra året). Johan Fransson och Carl Kundrát stod för var sin assist.

 

Backlinjen skötte sig exemplariskt under hela matchen och alla spelare i Lokomotiv visste vilket jobb som måste göras för att nå finalen.

 

Så var det ju det där med finalen. Som andra FF-lag (Olympique var det första) blev kan klara för final den 25/8 på Valhalla. Nu hoppas vi att Real FF vinner på onsdag och därmed blir klara för finalen i 11-manna. Detta hade betytt att FFs dominans i fotbollen på Liseberg blivit vad man kallar "total".

 

Tillsammans mot seger 2013!

 

(OBS. Andra delen av intervjun med Dubravko och Vedran Tepsic läggs upp imorgon kväll!)

 

 

På min väg till caféet började jag fundera på vad fotbollen på Liseberg betytt för mig personligen. Ord som samhörighet, glädje, tidiga mornar och vänskap kom upp i mina tankar. Visst har många vinster skänkt glädje, kanske främst finalen mot Lyckohjul i fjol. Men den samhörighet och vänskapsband som Lisebergsfotbollen skapat över de olika FF enheterna går inte att slå om man såväl vinner tio finaler. Och nu skulle jag få träffa två av Lisebergs trevligaste killar, två som alltid ger 100% på planen oavsett motstånd. Två bröder, Vedran och Dubravko Tepsic.

 

När jag väl var framme stod Vedran och Dubo redan utanför caféet och väntade. Vi gick in och beställde. Dubo en kaffe latte och Vedran en varm choklad då öl inte fanns i sortimentet. Vi tog ett bord längst in i caféet där vi kunde prata ostört, och man såg att Dubo var lite spänd inför intervjun. Men det lossnade då jag ställde min första fråga. Framför mig satt två fotbollsspelande bröder, en representant för Real och en för Lokomotiv, men hur gick egentligen snacket hemma efter en vunnen match?

 

Dubo var den som nappade först på min fråga. "Vi båda känner starkt för lagen och blir alltid glada efter vinst", sa han och tog en liten klunk på sin kaffe latte. "Det blir ofta mycket snack om hur bra Vedran är på fotboll i bilen men inte lika mycket snack hemma för då är munnarna fulla av kebabpizza."

 

Vedran flinade åt sin lillebrors svar och målade upp en lite mer ödmjuk bild av sig själv. För att citera hans egna ord: "Jag är en simpel, ödmjuk och väldigt jordnära person som hellre tystar ner en vinst lite grann än späder på och skryter om det hela." Jag kom att tänka på att det är väl det intrycket som man får erkänna att han gett under sina fotbollsår på Liseberg. Vem minns inte när han sprang runt på Liseberg på matrasterna med sin tifoburk för att samla in pengar till tifot mot Attraktion för tre år sedan? En riktig lagspelare helt enkelt! Men sedan, efter att Vedran misstagit sin brors kaffe latte för den varma chokladen, så började han ge sin syn på sin brors beteende efter att ha vunnit matcher i Lisebergsserien. Han beskriver Dubo som någon som började ge order till folk och kaxa sig med näsan upp i skyn bara timmar efter att ha blivit vald till Årets Lisebegare. "Men ändå så hade han nästan mer hybris när han kom hem med ett flin och berättade att han hade gjort mål i matchen mot Lyckohjul. Och, viktigaste av allt, (nu flinar han lika brett som Vettan) Jonas Pettersson twittrade om målet." Dubo började efter det svaret se med ledsna ögon mot sin bror, han gav honom en blick som sade "Varför kan du inte låta mig få vara bäst någon gång".

 

Fortsättning följer i morgon.

Slutspelet närmar sig för Real FF. Nedan följer en intervju med en av lagets stjärnor. Och vad står det egentligen om man läser det finstilta i Patriks kontrakt?

 

1. Real FF har många nya spelare i laget, hur upplever du att stämningen påverkats?

De nya spelarna har kommit in på ett mycket bra sätt. Eftersom jag inte har jobbat speciellt mycket så kan jag bara dra slutsatser från matcherna, och där är de nya gubbarna bra både på och utanför planen. En härlig blandning av gammalt och nytt gör Real FF anno 2013 till en perfekt kombination av erfarenhet och hunger.

 

2. Du varierar ganska mycket på dina positioner på planen, vart spelar du helst och varför?

Jag är ju mittback i mitt ordinarie klubblag, och det är kanske där jag är som bäst… Men FF tar fram en offensiv lust i mig som jag inte trodde fanns där. Man vill göra allt för fansen och då känns det ju alltid skönt att kunna näta i en final exempelvis… Men trivs som 10a med lite friare roll, där jag kan få ut alla mina kvalitéer.

 

3. Om du får summera säsongen hittills, hur skulle du beskriva den?

Har ju endast lirat 3 matcher, där vi har gjort 6 mål och släppt in 0. Surt nog var det två mållösa matcher men av mina observationer har vi ett jävligt starkt försvar i år. Bra målvakt och en general i Adam Khalif som styr med en järnhand. Lite olikt föregående säsonger där vi förlitat oss på insane offensiv kraft. Poängskörden har väl inte varit den bästa, men det viktigaste är bara att gå till slutspel. Efter säsongen kan vi göra en rättvis summering.

 

4. Semifinal väntar, vilka ser du helst står för motståndet?

Det spelar egentligen ingen roll. Vi kommer sänka de ändå.

 

5. I förra matchen blev det hela 6-0 mot Lyckohjul. Vad har du att säga om den matchen?

Galet fin laginsats där Tobbe verkligen stod ut med sin effektivitet. Vi är fortfarande Lisebergs bästa lag genom tiderna och det bevisar vi verkligen idag, trots alla poängtapp. Lite synd att jag inte fick näta.. För jag ville verkligen slita av mig tröjan. Fan.

 

6. Om man räknar bort finalen från i fjol, vilken har varit ditt finaste fotbollsminne från dina år i Real?

Vadå räkna bort finalen? Bara för jag avgjorde? Aja, då är det nog första matchen för ett par år sen då vi spelade ut Schpel på Valhalla. Petar gjorde två otroliga mål och vi sprutade skumpa framför alla snopna Schpelare. Så jävla go känsla.

 

7. Finns det någon spelare i de andra lagen som har imponerat på dig i år?

Ja, det finns ett par spelare som jag tycker har stuckit ut. Givetvis Vall i SPR, Chitsaz i Spel och den där innermittfältaren i Lyckohjul som är så jävla hal. Inte den där vristkillen, utan en lite större kille med fin teknik.

 

8. Vad känner du när du drar på dig den vita tröjan?

Eftersom jag har spelat i klubben sedan den grundades och varit med att vinna allt som går att vinna känner jag en oerhörd stolthet till klubben och våra fans. Jag är absolut inte mätt och hoppas kunna representera klubben i många många år. Bara kontraktet förnyas för min del så.

 

9. Vad har du att säga till de andra i laget inför de matcher som återstår?

Spela för fansen! Det är dem som löser gratis käk till oss efter matchen!

 

10. Varför tar du alltid av dig tröjan efter matcherna?

Det står i mitt kontrakt.

(Vilket även stod inskrivet för denna intervju)

 

Detta händer de kommande veckorna för FF-lagen. 

 

Real FF:

Något utav datumen 13/8 eller 18/8 spelar man den sista seriematchen där motståndarna Biljett väntar. Därefter väntar semifinal i veckan efter, datum och motståndare är ej fastställda.

 

Olympique FF:

Eleganterna Olympique är klara för final där man möter ALDS eller Bitchelona. Finalen spelas på kvällen den 25/8.

 

Lokomotiv FF:

Lisebergs hårdaste lag, Lokomotiv, möter måndag den 19/8 Café i semifinal. Vid vinst tar även Lokomotiv sig till final den 25/8 där man i sådana fall möter Vakt CK eller Ingos.

 

FF, tillsammans mot seger 2013!

Istället för ett rent matchreferat följer här några tankar kring matchen.

• Dubravko Tepsic, anfallare för dagen, var den första som äntrade Valhallas gräsmatta då han var på plats redan 1 timme och en kvart innan matchstart. Respekt!
• Lagkaptensbindeln bars för dagen av Haben Tekie. Stort!
• Laget gjorde 6 mål, trots att man i perioder slappnade av lite, segersiffrorna kunde alltså ha blivit = Större!
• Laget gjorde den bästa matchen sedan mötet mot Spel 2011. Störst!
• Lagets försvarsspel är som en mur för motståndarna! Efter 7 matcher har man släppt in 3 mål, varav ett på på straff och ett efter ett inkast. Markus Vall i Attraktion är den enda som gjort ett spelmål (ett riktigt snyggt sådant) mot Real i år.
• Tobias Bui blev efter matchen utsedd till matchens lirare efter sina 3 mål och 2 assist. Nu leder han poängligan!
• Övriga mål och assist gjordes av Christoffer Edvardsson (2 mål + 1 assist), Dubravko Tepsic (1 mål), Patrik Ghazarian, David Fhager och Simon Torell (1 assist var). Underbart!
• Jacob Henriksson trivs i målet mot Lyckohjul. På tre+ matcher har han inte behövt hämta bollen från nätmaskorna en enda gång!